search instagram arrow-down

Ciceros VD har ordet

Christer Sterndahlen

-VD Cicero Fonder

Jag heter Christer och är en av grundarna till Cicero Fonder. Jag är uppväxt i Jönköping men flyttade till Stockholm efter gymnasiet för ekonomistudier på Stockholms Universitet. Efter ekonomexamen tog jag en mastersutbildning i nationalekonomi på Göteborgs Universitet. Därefter flyttade jag tillbaka till Stockholm för jobb på riksbanken och forskarstudier i nationalekonomi på universitet.

Mitt första jobb utanför skolan var på SIND där jag analyserade Sveriges konkurrenskraft. Därefter jobbade jag som nationalekonom på Gota Bank, Hägglöf & Ponsbach och S.G. Warburg samt aktiestrateg på UBS. Under 2000 var jag med att startade fondbolaget, Cicero Fonder AB.

Fondbranschen har en viktig uppgift att förvalta spar- och pensionskapital. Cicero Fonder affärsidé är att erbjuda bra produkter till dig som sparare. Det kan vara aktivt förvaltade produkter eller indexprodukter till lägre avgifter.

Som privatperson är det viktigt att sätta av en del av lönen till sparande. Det kan vara ett kortsiktigt sparande till något man vill köpa på sikt eller ett pensionssparande. Det största felet de flesta gör är att man inte sparar något alls eller att man spekulerar i enskilda aktier på börsen. Sprid riskerna och spekulera bara en mindre del av kapitalet i enskilda högriskaktier. Därför tycker jag fonder är den bästa sparformen. Den professionella förvaltare väljer alltid ut sina bästa idéer till dig som fondsparare.


Slopa PPM2!

Om det upphandlade fondtorget (PPM2) införs så finns det en uppenbar risk att det till stor del kommer att bestå av statliga alternativ och globala passiva indexförvaltare! Vi borde behålla och utvärdera det nuvarande fondtorget (PPM1) i stället för att skapa en ny myndighet.

Vad är skillnaden mellan PPM1 (nuvarande fondsystem) och PPM2 (upphandlat
fondsystem enligt utredningen – ett bättre premiepensionssystem)?

  1. I PPM1 så kan fondbolagen ansöka om anslutning till fondtorget. I PPM2
    så kommer en upphandling av fonder att ske enligt utredningen ”Ett bättre
    premiepensionssystem”.
  2. ”Grindar” där det krävs fyra steg för att nå det privata fondtorget (se
    nedan). Det innebär att den enskilda pensionsspararen med största sannolikhet kommer att bli ”uttröttad” innan han/hon når
    fram till att välja enskilda fonder.
  3. Det nya systemet har dessutom en mycket lång avtalstid på 12 år

Systemet är redan reglerat

Syftet med PPM2 var bland annat att kontrollera legitimiteten på de existerande fonderna. Detta är dock onödigt i dagsläget då samtliga ”oseriösa” fondbolag redan har rensats bort från PPM:s fondtorg. Till skillnad från Finansinspektionen så har Pensionsmyndigheten strängare krav . Man godkänner varken fondandelsfonder med egna fonder eller några typer av resultatbaserade avgifter. PPM kräver dessutom in ett antal avtal från fondbolagen, bland annat ett avtal mellan externa parter vid förvärv eller marknadsföringsavtal.

Varför upphandling i stället för anslutning som idag?

I samband med de nya systemet har ett antal ”grindar” har satts upp. För att komma ut på det privata fondtorget måste pensionsspararen numera intyga att man lämnar det statliga alternativet på egen risk. När man väl ha tagit sig igenom detta får man inte välja de privata fonder som finns idag utan är hänvisad till ett upphandlat fondtorg. Risken är uppenbar att pensionsspararen ”tröttas ut” innan man når fondvalet. Man ”omyndigförklarar” helt enkelt vuxna människor. Pensionssparare har valt fonder motsvarande 752mdr (av totalt 1300mdr) på fondtorget. Det finns alltså ett stort intresse bland pensionsspararna för privata fonder och därav ingen anledning att ta bort valfriheten. Historien talar dessutom emot statlig upphandling av den här typen. Några exempel är SCB, Nya Karolinska och Förbifart Stockholm. Det är bättre att pensionsspararna väljer fonder på fondtorget i stället för att staten väljer fonder åt pensionsspararna genom en komplicerad upphandlingsprocess.

Konsekvenser vid upphandling

I fondlagstiftningen så ska alla fondandelsägare betraktas lika. Ingen sparare får således missgynnas. Om en fond tilldelas ett stort PPM-kapital vid en upphandling så kan övriga andelsägare i fonden att missgynnas. Om det t ex blir fem fonder per kategori, som antyds i utredningen, så blir fonderna väldigt stora. Idag finns det 100 mdr på fondtorget i kategorin, Sverigefonder. Med fem fonder så blir det 20mdr per fond! Det finns få fonder som har kapacitet att ta emot detta kapital utan att påverka fondförvaltningen! Så ser det ut i de flesta fondkategorier. Att klumpa ihop sparandet på detta vis medför alltså stor risk för att det bara blir stora globala fondbolag på fondtorget, då inget utrymme lämnas för konkurrerande alternativa fonder.

Oberoende upphandling?

Utöver snedvridningen i det nya systemet och nackdelarna med upphandling vill man dessutom låta själva upphandlingen utföras av AP7. De betraktas trots allt som en konkurrent till de privata alternativen och de saknar dessutom upphandlingskompetens. Det finns således en uppenbar risk för att all upphandling överklagas. Utredningen hänvisar till att upphandling är vanligt förekommande på den privata marknaden. Det stämmer inte utan det finns både fondtorg som är upphandlade och fondtorg som fondbolagen kan ansluta sig till.

Pris, kvalitet, kontrollerbarhet och hållbarhet

Den viktigaste faktorn i det nya systemet är priset. Därmed är det stor risk/chans att (globala) indexfondsförvaltare är de enda som kan lämna tillräckligt attraktivt anbud, i systemets mening. Detta blir mycket negativt då kvalitet på fondmarknaden är en subjektiv fråga. När fonderna bedöms av handläggarna på den nya myndigheten (AP7) lämnas inget utrymmer för alternativa uppfattningar. Staten och EU anser att Hållbarhet är mycket viktigt. Trots det ställer utredaren i princip inga höga krav på fonder utifrån ett ekologiskt hållbarhetsperspektiv. Kontrollerbarhet dessutom också viktigt. Det är därför motsägelsefullt att utredaren samtidigt föreslår att komplicerade fonder såsom hedgefonder ska vara tillåtna på det upphandlade fondtorget. Det är mycket svårt, om inte omöjligt, att välja ut de bästa fonderna. Ingen privat aktör har lyckats med detta. Det finns därför en risk att det bara blir stora globala indexförvaltare på fondtorget med lägre pensioner för pensionsspararna som följd.

Valarkitekturen är feltänkt

I den nya lagstiftningen för försäkringsrådgivare, som agerar ombud för
tjänstepension, så måste kunden ges en behovsprövad rådgivning. Det ställs frågor
om t ex ÅLDER, INKOMST och RISK innan fonder rekommenderas. I utredningen ska spararna erbjudas valfrihet och kunna ha inflytande över sina pensioner. Genom upphandling så kommer pensionsspararnas tidigare val underkännas och pensionsmedel flyttas till förvalet eller en annan fond som spararen inte har valt. Detta leder till valtrötthet då pensionsspararna kommer att uppleva att staten tar på sig ett större ansvar i ett upphandlat torg än i det nuvarande torget.

Riskkapitalförsörjningen

Idag är ca 20% av PPM-kapitalet allokerat till Sverigefonder. Det innebär att fonder
hos PPM bidrar med ca 250 mdr till riskkapitalförsörjningen. Det ska jämföras med
AP7 som enbart sätter av 1% till svenska bolag (ca 13mdr) dvs en skillnad på 237
mdr. Småbolag är ännu mer beroende av riskkapital. PPM-sparare har investerat 28 mdr i svenska småbolagsfonder. Finansieringen av svenska småbolag (via småbolagsfonder) blir mycket svårare om inte omöjligt om svenska börsnoterade
småbolag kommer att få en marginaliserad roll på fondtorget.

Sammanfattningsvis

Det är en uppenbar risk att konkurrensen försvagas på fondmarknaden då flera fondbolag riskerar att slås ut samtidigt som de globala fondbolagen förstärker sin allt mer monopolliknande ställning på marknaden. De brister som kvarstår på fondtorget kan enkelt lösas genom att införa ”nudging” (knuff i rätt riktning) så att fondspararna väljer rätt, byter man ut det nuvarande systemet riskerar man därför att slänga ut barnet med badvattnet. Man borde därför slopa den simplifierade lösningen PPM2 och istället åtgärda felen i det nuvarande systemet på rätt sätt.


Varför spara i fonder?

Det enkla svaret är att du får en portfölj med fondförvaltarna bästa idéer. Dessutom med bra riskspridning. En aktiefond är en portfölj med minst 16 aktier, vilket ger god riskspridning. Fondavkastningen behöver inte påverkas om ett av sexton bolag utvecklats svagt. De övriga 15 bolagen kan ha en bra avkastning, vilket ”räddar” fondavkastningen. Därmed undviker man det vanligaste misstaget som sparare gör dvs att bara köpa en aktie som man tror mycket på.

Fondförvaltaren analyserar och köper de bolag som han/hon tycker att de bästa för tillfället. Förvaltaren bevakar ständigt portföljen och kan köpa/sälja aktier om/när han har ändrat åsikt om den ursprungliga aktieportföljen. Det kan komma nyheter om ett ett bolag, vilket medför att förvaltaren tar ett nytt beslut. Fondförvaltaren har alltid som mål att avkastningen ska överträffa sitt index (t ex Stockholmsbörsen) Helst med lika låg eller lägre risk (standardavvikelse).

Allt detta får du om du investerar i en aktiefond och du betalar bara förvaltningsavgiften. Du kan köpa och sälja fonder dagligen utan några extra kostnader.

Vad finns det då för olika fonder?

Det finns aktiefonder, räntefonder och blandfonder (mix av aktier och räntor). Dessutom delar man upp fonder som aktiva fonder (förvaltaren har som mål att överträffa index) och indexfonder (fonden ska gå som index).

Därtill finns specialfonder (t ex hedgefonder) som har lite annorlunda avkastnings- och riskkrav.

%d bloggare gillar detta: